
Vet inte vart jag ska börja, sätter mig ner ,
blundar och tänker på hur saker och ting kan förändras.
Livet är kort, Livet går snabbt, livet går som en bergodalbana.
Ibland är den bra och ibland är den inte ens i närheten av det, som just nu..
Den tar de som är bra och lämnar de som är värst.
Fråga mig inte hur jag känner mig, för ja kan inte beskriva den känslan,
det e tomt, aldrig känt mig så tom som idag, aldrig råkat ut för något sånt som idag
och aldrig har jag känt mig så ensam som idag.
Att man försvinner över en natt och att aldrig existera mera,
att livet forsätter sin färd utan att den stannar upp för en blick,
att aldrig veta vad som händer efter detta liv, måste vara läskigt.
Finns du kvar bland oss eller är du borta?
Ser du vad jag gör eller är du borta?
Hör du vad jag säger eller är du borta?
Ser du tårarna som rinner i tystnaden eller är du borta?
Minnena, skratten allt dyker upp nu, Flashbacks, bilder allt.
Jag kommer ihåg när vi lekte i trädgården, när jag hjälpte dig med maten,
när vi färgade vårt hår med henna och när vi odlade det där trädet i trädgården,
16 år sen och du sa att trädet skulle heta Refqa, den växte och växte och nu är den stor, ett stort träd .
16 år sen och nu står den där ensam. Vem ska ta hand om den nu?
vem ska vattna den nu? Vem ska ta bort ogräset runt omkring den? Säg mig… Ingen?
Den står kvar där, ensam som jag nu här i Sverige. Jag önskar att jag kunde åka tillbaka dit bara för nån minut, bara se dej för en sista gång innan du försvinner helt… jag lovar dej att jag ska vara stark och duktig i skolan som du alltid säger, men inte nu, för just nu är jag öm och svag. Jag har ont, och den kommer inte att gå över lätt, en ont som ingen tablett kan bota eller domna bort..
Hoppas att du har det bra där uppe nu, vaka över mig och hjälp mig att gå på rätt spår, ja kommer att sakna dig.
Rest.In.Peace Farmor
Du finns alltid kvar hos oss … i våra tankar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar