Tankar

Well Well jag har tänkt ett tag nu
jag lever ett skit bra liv, det tackar ja mina föräldrar till, men
jag har blivit sviken så många gånger o detta har lett till att
jag alltid har haft som en ring runt mej, som ett skydd , ett avstånd
,den fungerar som en gräns, ingen ska passera gränsen
och om nån gör det, stöter jag bort människan och tar avstånd
på det viset förlorar jag allt. tro mej det e inte mitt fel utan jag e tvungen.
Även om ja vill så kan jag inte på grund av den cikeln runt omkring mej.
Jag vill inte göra dej eller de illa och igentligen så gör jag
bara illa mig själv fast det kanske är lika bra.
För jag vill ej såra de som jag verkligen tycker om.
Jag vill inte hålla dig hemlig, jag vill visa
upp dig för hela världen, visa hur fin du är, men ja kan inte.
Varför måste det vara så? bodde de inte vara lyckliga för jag e lycklig?
ska det vara så? det tror jag inte, det känns som att
man måste leva med nåt man inte vill leva med.
känns som att jag måste ha cikeln omkring mig tills jag vågar
korsa gränsen.

första gången ja känner den där tryggheten som man hör om.
Du fåår mig som lyckligast, det tackkar ja dig för.
Första gången ja känner mig såå glad men samtidigt självisk.
Jag får skuldkänslor över att bara tänka på det, att du får
stå ut med allt som du inte ens behöver gööra .
en sak till som gör jävligt ont, att jag inte
kan dela med mig min glädje med de, äntligen hittat nån som
jag gillar. ja vill visa för de att jag kan
och att de kan lita på mig, men det verkar ta sin tid.
Vem vet kanske nån dag så slipper jag ljuga mer.
för ja hatar sånna som ljuger.

Nu ska lilla jag sova .. skola imorn ..
även om min nackspärr inte har försvunnit.

Kärlek .. och godnatt